Myndigheter med särskilt ansvar för krisberedskap och samverkan

För att klara en kris krävs samverkan mellan samhällets samtliga delar. En kris kan få konsekvenser för och beröra flera samhällssektorer.

Därför har sex samverkansområden inrättats där myndigheterna deltar för att gemensamt stärka krisberedskapen. Det handlar om ett förebyggande arbete för att minska samhällets sårbarhet och om att myndigheter ska bli bättre på att hantera kriser. 

Hanteringen av de kriser som trots allt uppstår sköts enligt likhets-, närhets- och ansvarsprinciperna, det vill säga så nära krisen som möjligt och av de som har ansvar under normala förhållanden.

Teknisk infrastruktur – Ett arbete som går ut på att elförsörjning, tele- och IT-kommunikation ska bli säkrare.

Transporter – Om att säkra alla typer av transporter: spårbunden trafik såväl som trafik till sjöss, i luften och på vägarna.

Farliga ämnen – Hur vi kan minska riskerna med skadliga kemikalier, radioaktiva ämnen och annat som kan vara farligt men som ändå måste hanteras i samhället.

Ekonomisk säkerhet – Hur vi gör de finansiella systemen säkrare. De moderna betalningssystemen är mycket känsliga och om de slogs ut skulle det snabbt få konsekvenser för stora delar av samhället.

Geografiskt områdesansvar – Samhället förändras oavbrutet och därför krävs hela tiden nya metoder för att klara av att samordna olika verksamheter vid hantering av kriser.

Skydd, undsättning och vård – Samtliga berörda parter håller varandra informerade om beredskapsläget, samtidigt som man utvecklar samarbetet mellan olika myndigheter och organisationer.

Samtliga 21 länsstyrelser och de centrala centrala myndigheter som har ett särskilt ansvar för krisberedskap är indelade i de sex olika områdena. Med jämna mellanrum träffas myndigheterna inom ett samverkansområde för att identifiera risker och hot och komma överens om vilka åtgärder som bör genomföras för att stärka krisberedskapen.

Sidan uppdaterad: 2014-11-24 14.31