Ras och skred

Ras och skred kan uppstå av naturliga orsaker eller genom mänsklig påverkan, som till exempel bebyggelse eller förändrad vattennivå. Jord, sten, grus och sand som kommer i rörelse kan skada både människor och samhällets infrastruktur.
Efter ett skred vid E6. Foto: Adam Ihse/TT.

Ett skred kan dra med sig hus eller hela bostadsområden, och skära av vägar eller järnvägar. Tuveskredet 1977 är exempel på ett skred med stora konsekvenser. Skredområdet var delvis bebyggt och nio personer omkom. 65 hus förstördes och över 400 personer blev bostadslösa.
Skred sker oftast i sluttningar och slänter, främst i lermarker vid vattendrag. Ras sker i branta bergsslänter och i grus- och sandbranter främst längs vattendrag.

I Sverige är det störst risk för skred i de delar av landet som låg under havets yta efter den senaste nedisningen – särskilt nära vattendrag, sjöar och kusten. Ras däremot inträffar i branta bergsslänter över hela landet, särskilt där berggrunden är uppluckrad eller har sprickor. Det är också vanligt i höga och branta sluttningar längs älvarna i norra och mellersta Sverige.

Så uppstår ras och skred

Ett skred inträffar genom att brott uppstår längs en glidyta i jorden. Jordlagren ovanför glidytan påverkas både av pådrivande krafter, som sin egen tyngd, och av mothållande som gör att jordmassan ligger kvar. Före ett skred är krafterna i jämvikt, men den kan rubbas genom ökad belastning, minskad motvikt eller försämrad hållfasthet i jorden.

Översvämningar kan göra jorden mer instabil, eftersom grundvattennivån stiger och jorden blir mer flytande. När översvämningen drar sig tillbaka sjunker inte grundvattennivån i samma takt. Jordmassan riskerar då att komma i rörelse och skred kan utlösas.

Din beredskap för ras och skred

Tekniska kontoret i din kommun kan svara på frågor om hur stabil marken är där du bor. Kommunen ska känna till var riskerna för ras och skred är så stora att förebyggande åtgärder måste sättas in. Dessa risker tar kommunen också hänsyn till när bostäder planeras och byggs.

Ibland händer det att vägar skärs av vid ett ras eller skred. Om du bor utanför tättbebyggt område kan det vara bra att vara förberedd genom att se till att du har färskt vatten och mat i reserv.

Samhällets beredskap vid ras och skred

När ett skred som påverkar människor, vägar eller bebyggelse har inträffat rycker den kommunala räddningstjänsten ut. Räddningsledaren bedömer behovet av räddningsinsatser och tar hand om människor och djur som befinner sig i fara. Ambulans och polis tillkallas om det behövs.
Länsstyrelserna ska stötta kommunerna vid en ras- eller skredolycka. De har beredskap dygnet runt.
Polisen ska se till att räddningstjänsten kan komma fram och de ska utrymma områden och bostäder som är utsatta för fara.
Trafikverket samarbetar med räddningsledare, polis och länsstyrelse när det finns risk för störningar på vägar och järnvägar. Trafikverket har även skyldighet att undersöka markens stabilitet där vägar och järnvägar är dragna.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har ansvar för att riskområden för ras och skred blir kartlagda. MSB fördelar statsbidrag till förebyggande åtgärder mot ras- och skredolyckor i bebyggda områden.
Statens geotekniska institut, SGI, arbetar med markens och berggrundens stabilitet. De har i uppdrag att utreda ras- och skredrisker i flera områden i Sverige. SGI hjälper räddningstjänsten med att bedöma hur stor risken är för ras och skred och att undersöka hur stabilt ett område är efter ras och skred.
Sveriges geologiska undersökning, SGU, undersöker markens och berggrundens sammansättning i Sverige. Informationen används i arbetet med att minska riskerna kopplade till ras och skred i tättbebyggda områden.
I den statliga Delegationen för ras- och skredfrågor ingår MSB, Trafikverket, Sjöfartsverket, Naturvårdsverket, SGU, SMHI och SGI.

Informationen kommer från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Statens geotekniska institut (SGI).