Jordbävningar och jordskalv

Jordskorpan är uppdelad i kontinentalplattor som rör sig isär eller in under varandra på grund av rörelser i den flytande magman i jordens inre.

Plattorna kan röra sig med en hastighet av flera centimeter per år. Ibland fastnar de och en spänning byggs upp i jordskorpan. Det är när spänningarna plötsligt släpper som energivågor sprids så att marken skälver. Ibland händer det att ett vulkanutbrott utlöser en jordbävning ”i förtid”. En jordbävning under havet kan utlösa en tsunami, som i Indiska oceanen julen 2004 eller i Japan i mars 2011. En tsunami för med sig den utlösta energin långa sträckor och kan orsaka stor förödelse när vågen slår upp över land. Stora jordbävningar följs alltid av en rad efterskalv, som kan pågå i upp till flera månader. Ibland föregås ett stort skalv också av flera kännbara förskalv.

Var uppstår jordbävningar?

De flesta jordbävningarna inträffar där jordens kontinentalplattor möts. 90 procent av alla jordbävningar inträffar i två stora regioner. Den ena, Eldringen runt Stilla havet, är en hästskoformad kedja av vulkaner och förkastningslinjer som sträcker sig från Chile norrut utmed Syd- och Nordamerikas kuster till södra Alaska, vidare västerut via ögruppen Aleuterna till Japan, söderut via Filippinerna och Indonesien och sedan österut via Nya Guinea till Nya Zeeland. Den andra sträcker sig utmed den södra kanten av den eurasiatiska plattan, från Kanarieöarna över Medelhavet och Mellanöstern till norra Indien och Himalaya.

Jordbävningar och vulkanutbrott är vanliga längs förkastningslinjerna men kan förekomma även på andra håll. Grafik: TT.

Riskområden jorden runt

Omkring tre miljarder människor lever i jordbävningshotade områden. Många bor i miljonstäder i fattiga delar av världen som kan drabbas av skalv på upp till magnituten 8,5. Exempel på sådana städer är Teheran, New Delhi, Mexico City och Lima. Flera miljonstäder i den rika delen av världen ligger också i högriskområden, till exempel Tokyo, Los Angeles, San Fransisco, Neapel och Aten.

Varning i samband med jordbävningar

Seismologer och geologer studerar jordskalv. De kan med ganska stor säkerhet förutsäga var en större jordbävning kommer att inträffa.

Det är svårare att få svar på när en jordbävning ska inträffa. Ännu kan man med säkerhet bara förutsäga att ett skalv kommer att ske inom decennier. Forskarna är till exempel överens om att Kalifornien kommer att drabbas av en stor jordbävning någonstans utmed den så kallade St Andreasförkastningen före år 2032.

Men att kunna förutsäga en jordbävning timmar, dagar eller månader i förväg för att kunna evakuera boende går inte att göra ännu. Forskning pågår på flera områden. Ett forskningsområde studerar mikroskalven för att försöka få en entydig bild av hur spänningarna byggs upp inför en större jordbävning.

Skalv i Sverige

I Sverige inträffar mikroskalv varje dag, men de är så svaga att de inte märks. Ungefär vart tionde år inträffar ett skalv som når magnituden 4,0. De flesta skalven i Sverige orsakas av landhöjningen efter den senaste istiden. Det kraftigaste skalvet i modern tid i Norden och i Sverige inträffade 1904 utanför Kosteröarna. Det nådde 6,0 på Richterskalan och kändes över stora delar av Syd- och Mellansverige. Den 21 september 2004 inträffade en jordbävning i Kaliningrad som hade magnituden 5,3 och som kändes över hela södra Sverige.

Informationen kommer från Sveriges geologiska undersökning (SGU).

Uppdaterades
Taggar för denna sida: