Om det händer

En explosion inträffar i Stockholm. Förvirringen är stor. Ingen vet riktigt vad som hänt. Rapporter kommer om dödsfall: har Sverige drabbats av ett terroristdåd?

Vid larmet rycker räddningstjänsten, polisen och ambulanser ut som vid vilken större olycka som helst. Räddningstjänsten fokuserar på att släcka eventuella bränder och på att få ut skadade som kan vara fastklämda i vraket. Ambulanspersonalen tar hand om de som är skadade och för dem till sjukhus.

Polisens arbete på platsen

En polisinsatschef utses som leder polisarbetet på plats i samverkan med räddningstjänst och sjukvård med flera. Polisen spärrar av området, dirigerar om trafiken och upprättar uppsamlingsplatser för avlidna, skadade, oskadade och gods samt registrerar dem. Polisen gör en teknisk undersökning på platsen och hjälper till så att transporter av skadade och eventuella evakueringar och utrymningar kan genomföras. Polisen inleder en utredning genom att hålla vittnesförhör och verkställa beslag på platsen. Dessutom svarar polisen på frågor från medierna – direkt på plats eller från ledningscentralen.

Så länge den akuta räddningsinsatsen pågår finns också en räddningsledare på plats. Denne har långtgående befogenheter att begära hjälp från såväl myndigheter som företag och privatpersoner för att klara sin uppgift. För att underlätta samordningen har polisen, räddningstjänsten och sjukvården samverkanspersoner hos varandra.

Larmkedjan aktiveras

Vid stora larm som detta finns en förberedd larmkedja som säkerställer att alla berörda myndigheter får snabb och korrekt information. Larmkedjan hanteras av SOS Alarm och når vid stora händelser berörda myndigheter hela vägen upp till Regeringskansliet.

Det finns misstankar om att explosionen berodde på ett terrordåd. Flera tevekanaler avbryter sitt vanliga schema och sänder nyheter nonstop. Kvällstidningarna kommer ut med en extraupplaga med svarta rubriker: TERRORDÅD I TUNNELBANAN – Många döda och sårade”. Trycket på polisens och sjukhusens telefonväxlar är hårt när tusentals oroliga ringer för att få besked och anmäla anhöriga saknade. Mobilnätet är överbelastat i vissa områden.

Förundersökning inleds

Säkerhetspolisen utbyter kontinuerligt information med berörda myndigheter. En åklagare beslutar att inleda en förundersökning och Säkerhetspolisen blir ansvarig för att utreda vad som hänt och vem som ligger bakom. Parallellt jobbar man för högtryck för att se om det finns risk för ytterligare dåd och för att i så fall stoppa dessa.

All trafik i tunnelbanan stoppas i samband med explosionen. Eftersom det finns misstankar om att det är en bomb som orsakat förgörelsen stoppas också den övriga kollektivtrafiken i Stockholm, detta för att minska risken för ytterligare dåd. Många arbetsplatser väljer att stänga men folk har svårt att ta sig hem.

Sjukvården gör sitt bästa för att ta hand om de skadade och rädda så många liv som möjligt. Sjukhusens lokala katastrofplaner aktiveras och landstingets centrala medicinska katastrofledning kallas in. Belastningen på systemet är stor och en del av de skadade transporteras till sjukhus i kringliggande län. Läkare och annan sjukvårdspersonal kallas in från sin ledighet, men har svårt att ta sig till jobbet då kollektivtrafiken står still och många vägar är igenkorkade av trafik.

Krisledningsgrupperna samlas

Kommunens och landstingets krisledningsnämnder kallas snabbt in för att fatta nödvändiga beslut och göra prioriteringar på lokal nivå. Krisledningsgruppen, bestående av kommunens högsta tjänstemän, börjar arbeta. Också länsstyrelsens krisledning samlas.

Regeringskansliet får fortlöpande information från andra berörda myndigheter. Regeringen samlas för att fatta nödvändiga beslut på central nivå och för att eventuellt begära hjälp och stöd från andra länder.

Efter tolv timmar kan det akuta räddningsarbetet avslutas. De skadade är omhändertagna och den mest akuta ras- och olycksrisken på attentatsplatsen är avvärjd. Kommunen börjar arbeta med att se till att den vatten-, värme- och avloppsförsörjning som förstörts i explosionen fungerar igen. Landstinget, som är huvudman för lokaltrafiken, börjar ett omfattande reparationsarbete.

För att ta hand om och hjälpa anhöriga till offren och andra oroliga människor aktiveras kommunernas POSOM-grupper. POSOM står för psykiskt och socialt omhändertagande vid kriser och katastrofer. Här finns psykologer, präster, kuratorer och annan stödpersonal.

Informationen kommer från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Uppdaterades
Taggar för denna sida: