Andreas döstädade lägenheten innan han åkte in till sjukhuset

Åtta månader efter att 40-årige Andreas Karlsson fick covid-19 står livet fortfarande på paus. Han hostar, har problem med andningen och är så trött att han inte orkar jobba. Andreas driver en kläd- och skobutik tillsammans med en kompis och är van vid att arbeta långa timmar. 

– Jag hade fem, sex veckor på sommaren som var bra. Men i slutet av augusti kom tröttheten och andfåddheten tillbaka. Jag skulle gärna ta ytterligare två dyngsjuka veckor istället för det här. Det är inget liv, säger han.  

Dyngsjuk var han i påskas. Efter två veckors hostande kom febern på skärtorsdagen och under helgen fick han svårt att andas. Febern klättrade upp över 40 grader och Andreas fick en ”fruktansvärd och konstant” värk i hela kroppen. 

– Jag höll mig hemma en vecka eftersom jag inte ville vara till besvär. Man visste ju hur hårt ansatt sjukvården var. Men när jag inte ens orkade skruva av korken på vattenflaskan förstod jag att det inte var bra, säger Andreas som bor ensam i en lägenhet i södra Stockholm.

Han ringde 1177 som uppmanade honom att åka in till Södersjukhuset samma kväll. Innan han lämnade hemmet gjorde han något han än i dag inte förstår hur det gick till. Trots över 41 graders feber städade Andreas hela sin lägenhet – efter en veckas sängliggande fanns det en del smutsig disk och gamla matrester.

– Jag tänkte att jag kanske aldrig mer skulle komma tillbaka. Och jag ville inte att omgivningen skulle minnas mig som en slusk. 

Andreas behövde aldrig få intensivvård. Men han låg inlagd en vecka på Södersjukhuset där han under hela vistelsen fick syrgas för att kunna andas. Även tiden efteråt var riktigt jobbig.

– Jag kände mig som att jag var hundra år gammal och kunde bara gå korta promenader. Att gå på toaletten eller bre en smörgås kändes som ett maratonlopp.

– Två veckor efter att jag skrivits ut tappade jag korttidsminnet under en period och kunde inte minnas sms eller mejl som jag skickat samma dag. Man misstänkte blodproppar men läkaren hittade inga så det har jag aldrig fått någon förklaring till. 

I dag mår Andreas bättre men är fortfarande inte återställd. Intervjun avbryts med jämna mellanrum av hostattacker och han tar astmamedicin för att underlätta andningen.

Har du fått någon förklaring till varför just du blev så sjuk?
– Jag har ansträngningsastma men har inte behövt medicinera sedan jag spelade fotboll som 20-åring. Jag är även överviktig och har högt blodtryck. Men ett år innan jag blev sjuk ändrade jag livsstil – jag slutade snusa, festade mindre och började motionera. Och jag är fortfarande ung. Jag tänkte aldrig att jag kunde drabbas.

Vad är det starkaste minnet från din sjukdomstid?
– Ensamheten och ovissheten. Jag bor själv och träffade knappt en människa på två månader.