Till Cookie-banner Till innehållet
Sök Meny
Inget aktivt VMA (Viktigt meddelande till allmänheten)
Se tidigare meddelanden
Aktuella vädervarningar
Man lutar huvudet i händerna
Foto: Plattform/Johnér

Lättläst: Efter en allvarlig händelse

Läs på om hur du eller en närstående kan reagera efter en allvarlig händelse. Då blir det lättare att hantera känslorna.


Efter en allvarlig händelse kan det
vara svårt att förstå vad som hänt.

Efter en tid kan minnena bli tydligare.
Då är det vanligt att få starka känslor
och starka reaktioner.

Minnen från det som hänt

Du kan tänka mycket på det som har hänt.
Du kan också drömma om händelsen.
Ibland kan minnena kännas så verkliga
att det känns som att du är där igen.

Oro och starka känslor

Det är vanligt att känna oro
efter en allvarlig händelse.
Du kan känna dig rastlös eller otrygg.
Du kan ha svårt att koncentrera dig.

Om andra har råkat illa ut kan du känna skuld
för att du klarade dig.
Du kan också bli arg eller irriterad.

En del vill vara ensamma.
Andra vill vara nära familj och vänner.
Många börjar fundera över livet och vad
som är viktigt.

Reaktioner i kroppen

Det är vanligt att kroppen reagerar.
Du kan till exempel få

  • darrningar
  • svettningar
  • hjärtklappning
  • spända muskler
  • huvudvärk.

Du kan vara rädd att något liknande
ska hända igen.
Du kan också få svårt att sova.

För många blir det bättre med tiden.
Det kan hjälpa att prata om det som hänt.
Om besvären inte går över
kan du behöva söka vård.

Några råd

  • Prata med andra om det som hänt.
  • Berätta eller skriv ner dina tankar
    om det hjälper.
  • Besök platsen om det känns rätt
    och du känner dig trygg.
  • Stötta barn genom att lyssna,
    prata och ge stöd.

Så kan du må bättre

  • Försök att återgå till dina vanliga
    rutiner när du kan.
  • Rör på dig. Det kan minska stress.
  • Var inte för hård mot dig själv.
    Det kan ta tid att må bättre.
  • Sök vård om reaktionerna
    är mycket starka eller inte går över.

Informationen på sidan kommer från:

  • Region Stockholm: Katastrofpsykologi

 

Till toppen av sidan