Anne-Marie fick lämna sitt hem

Sommarens skogsbränder tvingade flera hundra personer att lämna sina hem. Klockan tre på natten den 19 juli knackade det på dörren hos Anne-Marie Wästholt i Huskölen, Hälsingland.
Uppdaterades
Under en veckas tid var Anne-Marie Wästholt evakuerad från sitt hem.

– Det var två personer från räddningstjänsten som berättade att vi snarast möjligt måste lämna byn eftersom skogsbranden närmade sig hastigt. Vi skulle packa det nödvändigaste och bege oss till Svegs flygplats som var uppsamlingsplats.

Vad tänkte du då?
– Jag förstod att det var allvar och kände mig maktlös. Jag hade förberett mig lite eftersom röklukten legat tät över området under flera dagar. Dagen innan var vi uppe på ett berg och såg att elden närmade sig med stora öppna lågor. Då började jag tänka på vilka saker jag borde ta med mig om det skulle bli evakuering.

Packade många onödiga saker

Skogsbranden rasade någon kilometer från byn och Anne-Marie hade en timme på sig att göra sig klar och lämna sitt hus. Dottern som var på besök hjälpte henne att packa.

– Det var lite lustigt för vi packade många onödiga saker som till exempel sticksågen, skruvdragaren, dammsugaren, symaskinen och finservisen. Vi fyllde tre bilar med prylar, så det blev nästan hela bohaget.

Vad av det som du tog med dig kändes extra viktigt att få med?
– Det som jag hade mest nytta av var dator, mobiltelefon, Ipad, laddare och kläder. Självklart tog jag även med mig alla fotoalbum.

Chocken kom efteråt

När allt var packat lämnade de huset och körde genom den täta röken till Ljusdal, där Anne-Marie har en lägenhet. När de kommit fram kom tankarna.

– Vid själva evakueringen gick jag på ren instinkt, men nu kom chocken. Jag blev helt handlingsförlamad och fattade inte vad som hänt.

Att arbeta som volontär skingrade tankarna

Under en veckas tid var Anne-Marie Wästholt evakuerad från sitt hem. Under tiden arbetade hon som volontär inom Röda Korset med att serva alla som aktivt deltog i att släcka branden. Trots att arbetet skingrade tankarna så var hon mycket orolig.

– Jag längtade hem. Vi visste ingenting om vad som hänt med huset, jag vågade inte ens tänka tanken att det skulle brinna ner. Efter några dagar fick vi reda på att huset stod kvar, men någon berättade att byns fäbodvall kanske hade brunnit ner.

Hur kändes det att komma tillbaka efter evakueringen?
– Självklart var det skönt att komma hem och se att huset inte hade brunnit och att övriga byn inklusive fäbodvallen hade klarat sig. Men det kändes samtidigt inte tryggt. Brandröken var kvar och elden var inte långt borta. Det gick inte att skydda sig mot den stickande röken. Först efter några dagar blev det bättre och jag kunde slappna av.

Skönt att dela upplevelsen

Under evakueringen startade byborna en Facebookgrupp där drabbade fick information. I gruppen fanns möjlighet att dela tankar och själva göra inlägg.

– Många sitter ensamma och har ingen att prata med, då kan en Facebookgrupp vara riktigt bra. Det är ett tips till alla som drabbats av skogsbränderna i sommar.

Har du förberett dig om det skulle hända igen?
– Jag vill inte ens tänka tanken. Men jag har koll på var i huset sakerna ligger som ska med vid en evakuering. Nästa gång tar jag nog inte med mig dammsugaren, skruvdragaren och symaskinen.

Vad har du för tips till andra som hamnar i samma situation?
– Tänk igenom i förväg vad du ska ta med om du måste lämna ditt hem. Du måste ha koll på var grejorna finns, för du kan inte tänka klart när läget blir akut. När du är evakuerad är det bra att aktivera sig för att skingra tankarna, exempelvis genom att bli volontär. Det går inte att bara sitta på en stol och älta det som hänt, då blir man galen, säger Anne-Marie Wästholt.