Stöd till drabbade och närstående

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har i sin instruktion ett särskilt ansvar för att kunna stödja personer med hemvist i Sverige som drabbats av en större katastrof utomlands. Detta görs på regeringens uppdrag.
Uppdaterades
Nedbrunnen skog under skogsbranden i Västmanland 2014. Foto: Johan Eklund/MSB.

För att förbereda ett sådant arbete samverkar flera olika myndigheter.

Målet är att:

  • Komma igång snabbt med stöd och information till drabbade och närstående vid en kris.
  • Vara beredd på att ge fortsatt stöd och information under en längre tid.
  • Ha de drabbades och närståendes behov i fokus.

MSB, Polisen, Utrikesdepartementet, Socialstyrelsen, Försvarsmakten, Skatteverket och Försäkringskassan är de myndigheter som ingår i samverkansgruppen. Kommuner, landsting och länsstyrelser är också representerade, liksom frivilligorganisationer och trossamfund.

Stöd till drabbade och närstående

Efter katastrofer som Estonias förlisning, diskoteksbranden i Göteborg och flodvågskatastrofen står det klart att stora kriser kan påverka myndigheternas förmåga till stöd så till den grad att de drabbade och närstående riskerar att bli ännu mer drabbade. Stödet måste vara samlat, tydligt, snabbt och stabilt även under lång tid. Därför förbereder myndigheterna sådant stöd. Erfarenheter som gjorts vid tidigare kriser är att många av frågorna från de närstående inte är kommunspecifika, och inte heller berör enbart en enskild myndighets ansvarsområde.

Exempel på frågor som de drabbade och närstående har efter en kris kan vara dödförklaringsrutiner, ersättningsfrågor, sjukvårdsfrågor, avlidnas tillhörigheter, identifiering av avlidna, individuella försäkringsfrågor, arv, god man, pension som har dragits in, var man kan få psykosocialt stöd med mera.

MSB har ett uppdrag inom ramen för sin instruktion att verka för samordning vid en kris. I praktiken innebär det till exempel att samordna informationen från berörda myndigheter och andra aktörer via samverkanskonferenser, informera de drabbade och närstående om läget i krisen och svara på frågor via olika kanaler, lyssna och fånga upp information, frågor och behov från de drabbade och förmedla detta till berörda aktörer.